El Salvador

República de El Salvador
Flagga Statsvapen
ValspråkDios, Unión, Libertad
(spanska för "Gud, enhet, frihet")
Nationalsång: Saludemos la Patria orgullosos
läge
Huvudstad
(även största stad)
San Salvador
Officiellt språk spanska
Statsskick republik
 -  Tillförordnad president Claudia Rodríguez de Guevara
Självständighet från Spanien 
 -  Deklarerad 15 september 1821 
 -  Erkänd fr. Centralam. fed. 1842 
Area
 -  Totalt 21 041 km²[1] (148:e)
 -  Vatten (%) 1,52 %
Befolkning
 -  2016 (juli) års uppskattning 6 156 670[1] (98:e)
 -  20071 års folkräkning 5 744 113[2] 
 -  Befolkningstäthet 300 inv./km² (47:e)
BNP (PPP) 2022 års beräkning
 -  Totalt 69,314 miljarder USD[3] (108:e)
 -  Per capita 10 581 USD[3] (120:e)
BNP (nominell) 2022 års beräkning
 -  Totalt 30,720 miljarder USD[3] (107:e)
 -  Per capita 4 689 USD[3] (135:e)
HDI (2021) 0,675[4] (125:e)
Valuta Bitcoin, amerikansk dollar, tidigare Salvadoransk colón (USD)
Tidszon UTC-6
Topografi
 -  Högsta punkt Cerro El Pital, 2 730 m ö.h.
 -  Största sjö Lago de Ilopango, 185 km²
Nationaldag 15 september
Nationalitetsmärke ES
Landskod SV, SLV, 222
Toppdomän .sv
Landsnummer 503
1. Folkräkningen hölls den 12 maj 2007.
El Salvador
Ilamatepec-vulkanen

El Salvador, formellt Republiken El Salvador, är en stat vid den centralamerikanska stillahavskusten. Landet gränsar i väster till Guatemala och i norr och öster till Honduras. El Salvador är den minsta staten i Centralamerika och den enda utan kust mot Karibiska havet, men har dock kust mot Stilla havet.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: El Salvadors historia

Äldre historia[redigera | redigera wikitext]

Ett uto-aztekiskt indianfolk, pipil, härskade i El Salvador innan spanjorerna kom på 1520-talet. Spanjorerna möttes av motstånd under flera decennier. En resning mot Spaniens herravälde ägde rum 1811 och El Salvador blev självständigt från Spanien 1821. Landet var med en kort tid i Mexikanska imperiet under Agustín de Iturbide och frigjorde sig från Centralamerikanska federationen 1838. Fullt självständigt blev dock inte landet förrän 1842. 1800-talet präglades av sociala orättvisor, en liten rik och konservativ elit av mark- och plantageägare styrde El Salvador som en oligarki medan resten av befolkningen levde i fattigdom och misär. All opposition krossades brutalt och landet knöt starka band till USA.

1900-talets historia[redigera | redigera wikitext]

Under början av 1900-talet började den gamla samhällsordningen att sakta luckras upp i takt med att allt fler röster för politiska och sociala reformer höjdes och den styrande eliten fick allt svårare att ignorera dem.

Under 1930-talet började det på allvar komma krav på demokrati och sociala reformer. Ett stort bondeuppror bröt ut 1931, men krossades brutalt i en massaker där 30 000 människor dödades. Det blev inledningen på en blodig och turbulent tid i landets historia. Under de årtionden som följde skulle makten växla mellan civila och militära regeringar, men nästan samtliga av dessa kom att präglas av samma konservatism som tidigare, vilket fick till följd att väldigt lite förändrades. Vid två tillfällen under denna tid hade landet dock reforminriktade regeringar, dels under nio månader 1944 under Andrés Ignacio Menéndez, sedan ännu en gång 1960 efter det att flera tusen studenter vid Nationaluniversitetet hade protesterat mot att regimen upphävde de medborgerliga fri- och rättigheterna. Regeringen svarade med våld och detta blev en av orsakerna till att en grupp liberalt och socialistiskt orienterade officerare gjorde en kupp. De tillsatte en ny regering, kallad "Regeringsjuntan", som bestod av både civila och militärer. Den nya regeringen försökte tillmötesgå folket genom att påbörja genomförandet av en rad sociala och politiska reformer, men den hann bara sitta i tre månader innan den störtades av en motkupp stödd av den konservativa högern. De reformer som Regeringsjuntan påbörjat gick därmed om intet.

1969 utkämpades under 6 dagar det så kallade fotbollskriget mot grannlandet Honduras.

Vid presidentvalet 1972 kunde för första gången en centervänsterkoalition, UNO, ställa upp med en egen presidentkandidat, kristdemokraten José Napoleón Duarte. När valnämnden uppgav att UNO vunnit stoppade regeringen all nyhetsförmedling, och tre dagar senare meddelade valnämnden att Arturo Armando Molina från det konservativa PCN var den verkliga vinnaren. Liknande förhållanden rådde vid parlamentsvalen 1974 och 1976, och under presidentvalet 1977. Regeringen använde sig bland annat av misshandel av kandidater och rösträknare för att säkra sitt maktinnehav.

Inbördeskriget[redigera | redigera wikitext]

1980 startade ett inbördeskrig som varade till 1992 och orsakade tiotusentals människors död. Kriget slutade med att regeringen och vänsterrebellerna skrev på ett avtal om militära och politiska reformer.

Efter valet 1977 slog regimen ned en massdemonstration som ordnats i protest mot valfusket. Hundratals demonstranter dödades. Strax därefter landsförvisades UNO:s högsta ledare och många av partiets anhängare greps, torterades eller mördades. Allt fler salvadoraner började anse att det var omöjligt att genomföra sociala förändringar på politisk väg utan sökte sig till andra medel. Några nöjde sig med militanta demonstrationer, strejker och fabriksockupationer. Andra startade gerillakrig i städerna. Personer som ansågs vara en del av förtryckarmaskineriet mördades. Man sprängde bomber. Man kidnappade makthavare och krävde en lösesumma. Regeringen och dess halvmilitära medborgargarden – "dödspatruller" – svarade med våld mot ledare inom fackföreningar, bondeorganisationer, präster och aktiva kristna. Spänningen i landet steg och de kommande åren präglades av allt svårare politiska oroligheter.

I oktober 1979 avsattes presidenten, general Carlos Humberto Romero, genom en oblodig kupp genomförd av en grupp yngre officerare som ogillade regeringens massakrer på protesterande grupper. De ville återupprätta militärens "goda rykte". Ett antal civila politiker tog plats i den nya regeringen, som förklarade sig redo att genomföra reformer. Detta visade sig dock inte vara möjligt. USA utövade påtryckningar på makthavarna att insätta vissa militärer på nyckelbefattningar.[5] I januari 1980 hade de flesta civila i regeringen antingen avgått eller tvingats att avgå från ledande befattningar då de ogillade att regeringen betedde sig som de tidigare regeringarna. Utbildningsministern Salvador Samayoa, meddelade inför TV-kamerorna att han avgick och ämnade förena sig med en gerillagrupp.[6]

Ärkebiskopen i San Salvador, Oscar Romero mördades i mars 1980. Han hade kritiserat regeringens kränkningar av de mänskliga rättigheterna och hade blivit en samlande kraft för den tidigare så splittrade oppositionen. Romero hade i bland annat i ett öppet brev uppmanat USA:s president Jimmy Carter att upphöra med sitt militära bistånd till regeringen. Vid Romeros begravning dödades ett 50-tal människor och hundratals sårades av en bomb och gevärseld.[7][8][9] En annan känd person som mördades under dessa år var Marianella Garcia Villas.

Våldet fortsatte under större delen av 1980-talet. 1984 meddelade Amnesty International att man hade regelbundna rapporter om att salvadoranska armé- och säkerhetsförband var ansvariga för tortyr, "försvinnanden" och dödande av icke-stridande civila ur alla samhällsskikt i landet. Patienter påstods ha kastats ut ur sina sängar eller operationsbord, torterats och sedan mördats. Bland de slag av tortyr som rapporterades av dem som hade överlevt arrestering, förhör och misshandel, nämndes sexuella övergrepp, kemiska injektioner för att människor skulle desorienteras, skenrättegångar och användning av svavelsyra mot huden.[10]

USA:s militära bistånd till El Salvador från 1980 fram till början av 1990-talet uppgick till flera miljarder dollar.[11] En gemensam grupp för vapenkontroll och övervakning av utrikespolitiken tillsatt av både demokrater och republikaner i kongressen anklagade Reagan-administrationen i mitten av 1980-talet för att tillhandahålla "otillräcklig, missvisande och i vissa fall felaktig information" beträffande biståndet till El Salvador. Man drog slutsatsen att regeringen kategoriserade större delen av det militära biståndet som "utvecklingshjälp" och undervärderade de verkliga kostnaderna, även när de helt riktigt kategoriserades som militärt bistånd.[12] USA:s militära närvaro i El Salvador begränsades officiellt till ditskickade rådgivare. Militären och CIA medverkade dock i större omfattning. Ett tjugotal amerikaner dödades då flygplan och helikoptrar störtade över stridsområdena.[13][14][15]

Fredsavtal[redigera | redigera wikitext]

I början av 1992 fick kriget ett officiellt slut, när en FN-kommission efter ett och ett halvt års arbete fick El Salvadors regering och gerillaorganisationen Frente Farabundo Martí para la Liberación Nacional (FMLN) att enas om ett eld-upphör och en fredsöverenskommelse. Gerillan lovade lämna ifrån sig sina vapen och regeringen lovade att genomföra en jordreform där flyktingar och gerillasoldater erbjöds jord. Regeringen förband sig även att acceptera FMLN som ett politiskt oppositionsparti i fortsättningen. Inbördeskriget hade kostat över 70 000 människoliv och fått mer än en miljon flyktingar att lämna landet.

Ett annat av villkoren i fredsöverenskommelsen var att FN skulle tillsätta en sanningskommission, som skulle "utreda de värsta våldshandlingarna efter 1980". Kommissionen presenterade i mars 1993 sin rapport. Den konstaterade bland annat att krigsmakten, som stöddes av regeringen och det civila etablissemanget, var den huvudsakliga förövaren av massakrer, tortyr och kidnappningar under inbördeskriget. Man krävde att fler än 40 höga militärer skulle avskedas. Flera vänsterledare anklagades för mord på elva borgmästare, och kommissionen krävde en särskild utredning av dödspatrullernas verksamhet. Den uttalade sig inte om USA:s roll i våldsdåden men anklagade USA för att inte ha ingripit mot salvadoraner i USA som hjälpte till att administrera dödspatrullernas verksamhet.

Modern tid[redigera | redigera wikitext]

Sedan inbördeskriget tagit slut har den politiska situationen i El Salvador förbättrats avsevärt, stegvis har avgörande steg mot demokrati tagits under 1990-talet och de senaste president- och parlamentsvalen i landet har betraktats som fria och demokratiska. Den konservativa högern organiserade sig på 1980-talet i partiet ARENA (Alianza Republicana Nacionalista) och behöll makten fram till valet 2009 då det socialdemokratiska oppositionspartiet, och före detta gerillagruppen FMLN, gick segrande ur valet.

I presidentvalet 2019 segrade Nayib Bukele, en då 37-årig tidigare borgmästare i San Salvador som gick till val utan något av de två dominerande partierna i ryggen. Med sin hårdföra politik väcker Bukele oro för auktoritära tendenser, men han har vunnit stort väljarstöd med sin kamp mot gängbrottsligheten. Parlamentsvalet 2021 blev en jordskredsseger för Bukeles parti.[16]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

El Salvador ligger i Centralamerika. Det har en total yta på 21 040 km². Landet är stort som Uppland och Södermanland tillsammans och det minsta i kontinentala Amerika. Inom landets gräns finns 320 km² vatten, och flera små floder flyter igenom El Salvador in i Stilla havet, bland annat Goascorán, Jiboa, Torola, Paz och Rio Grande de San Miguel. Bara den största floden, Lempa, som flyter från Honduras och genom El Salvador ut i havet, är farbar för kommersiella skepp. Det har bildats ett antal sjöar i vulkankratrar, de viktigaste är Ilopangosjön (70 km²) och Coatepeque (26 km²). Güija är landets största naturliga sjö (44 km²), och flera artificiella sjöar har skapats vid dammprojekt.

El Salvador gränsar till Guatemala och Honduras, och är det enda centralamerikanska land som inte har en kust mot Västindien. Den högsta punkten i landet är Cerro El Pital (2 730 meter).

Landets främsta naturtillgångar är vattenkraft, geotermisk energi, petroleum och odlingsbar mark.

Klimat och miljö[redigera | redigera wikitext]

Längs kusten råder tropiskt klimat med en regntid från maj till oktober. I höglandet är klimatet tempererat. El Salvador kallas ibland Vulkanernas land och här förekommer ofta jordbävningar och vulkanisk aktivitet. Orkaner förekommer.

Några av El Salvadors miljöproblem är avskogning med åtföljande jorderosion, vattenföroreningar och att giftigt avfall förorenat en del av marken.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

El Salvadors departement.

El Salvador är indelat i 14 departement (departamentos): Ahuachapan, Cabanas, Chalatenango, Cuscatlan, La Libertad, La Paz, La Union, Morazan, San Miguel, San Salvador, Santa Ana, San Vicente, Sonsonate och Usulutan.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

El Salvador är ett utvecklingsland vars ekonomi drabbades hårt av 1980-talets förhärjande inbördeskrig. Det är främst ett jordbruksland. Ett fåtal familjer har behärskat näringslivet och inkomstklyftorna är mycket stora. Storjordbruken är ensidigt inriktade på exportgrödor: kaffe, bomull och socker. Den stora massan försörjer sig som lantarbetare på plantagerna och odlar för eget bruk bland annat majs, hirs och bönor. En jordreform påbörjades 1980, men blev aldrig genomförd. Före krigsåren hade El Salvador byggt upp en industri som hörde till Centralamerikas främsta (livsmedel, verkstads- och kemiska produkter), men näringslivet ödelades av kriget och landet blev alltmer beroende av bistånd, som främst kom från USA.[17]

Under senare år har El Salvadors ekonomi försvagats på grund av ett undermåligt skatteinbetalningssystem, nedläggning av fabriker, låga världsmarknadspriser på kaffe, orkanen Mitch 1998 och en förödande jordbävning 2001. Några positiva punkter är en låg inflation och att den sammanlagda exporten har ökat avsevärt.

Den viktigaste hamnen för såväl import som export ligger i staden Acajutla.

2010 beräknades 36,5 % av befolkning leva under fattigdomsgränsen.[1]

53,1 % av elektriciteten produceras av fossila bränslen, 31,3 % av vattenkraft och 15,5 % från övriga förnybara energikällor.[1] El Salvador har valt att ensidigt införa USA-dollarn som valuta.

Den 8 juni 2021, på initiativ av president Bukele, infördes Bitcoin som valuta tillsammans med USA-dollarn.[18] Kryptovalutan Bitcoin blir landets andra valuta, vid sidan av den amerikanska dollarn. Landet har ingen egen valuta sedan 2001.[19]

Demografi[redigera | redigera wikitext]

  • Befolkningstillväxt: 0,25 % (2016)
  • Födelsetal: 16,3 födslar per 1 000 invånare (2016)
  • Dödlighet (hela befolkningen): 5,7 dödsfall per 1 000 invånare (2016)
  • Nettomigration: -8,1 migranter per 1 000 invånare (2016)
  • Spädbarnsdödlighet: 17,3 dödsfall per 1 000 levande födslar (2016)
    • Manlig spädbarnsdödlighet: 19,4 dödsfall per 1 000 levande födslar (2016)
    • Kvinnlig spädbarnsdödlighet: 15,1 dödsfall per 1 000 levande födslar (2016)
  • Mödradödlighet: 54 dödsfall per 100 000 födslar (2015)
  • Antal barn/kvinna: 1,89 (2016)
  • Befolkningens medianålder: 26,6 år (2016)
    • Mäns medianålder: 25,1 år (2016)
    • Kvinnors medianålder: 28,1 år (2016)
  • Befolkningens medellivslängd vid födseln: 74,7 år (2016)
    • Mäns medellivslängd vid födseln: 71,4 år (2016)
    • Kvinnors medellivslängd vid födseln: 78,1 år (2016)
  • Läskunnighet: 88,0 % (2015)
    • Hos män: 90,4 % (2015)
    • Hos kvinnor: 86,0 % (2015)
  • Ungdomsarbetslöshet: 12,4 % (2013)
    • Hos män: 11,8 % (2013)
    • Hos kvinnor: 13,6 % (2013)
  • Barnarbete: 179 303 eller 4 % av barn i åldern 5-17 år (2007)
  • Andel överviktiga hos den vuxna befolkningen: 20,1 % (2014)
  • Andel underviktiga barn under 5 års ålder: 5,0 % (2014)
  • Andel av vuxna befolkningen med HIV/Aids: 0,51 % (2015)
  • Invånare som är smittade av HIV/AIDS: 19 800 (2015)
  • Dödsfall på grund av HIV/AIDS per år: 400 (2015)
  • Religiös tillhörighet: katoliker 57,1 %, protestanter 21,2 %, Jehovas vittnen 1,9 %, mormoner, övriga religioner 2,3 %, ingen religion 16,8 % (2003).
  • Språk: spanska, nahua
  • Etniska grupper: 86,3 % mestiser (folkblandning av spanskättade och olika indianstammar), vita 12,7 %, 0,2 % indianer, 0,1 % svarta (av afrikansk bakgrund), 0,6 % övriga (2007).

Siffror tagna från The World Factbook.[1]

Resultaten från folkräkningen 2007 visade att tidigare befolkningsprognoser var grovt överskattade. Prognoserna, som baserade sig på folkräkningen 1992 och därefter förväntade demografiska mönster (som migration, nativitet och mortalitet) tydde på att landets invånarantal skulle ligga på 7,1 miljoner år 2007.[20] Folkräkningen gav ett resultat på endast 5,7 miljoner,[2] nästan 20 procent lägre än vad som förväntades. Som förklaringar har framförts en kraftigt minskad nativitet samt ökad emigration, i huvudsak till USA där uppskattningsvis 2,5 miljoner salvadoraner har bosatt sig.[21]

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2019 84 av 180
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2019 81 av 180
Transparency International Korruptionsindex 2018 105 av 180
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2018 124 av 189

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] ”Honduras” (på engelska). The World Factbook. Central Intelligence Agency. 12 januari 2017. Arkiverad från originalet den 15 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200515044500/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ho.html. Läst 9 februari 2017. 
  2. ^ [a b] ”El Salvador” (på engelska). GeoHive. Arkiverad från originalet den 28 september 2016. https://web.archive.org/web/20160928023257/http://www.geohive.com/cntry/elsalvador.aspx. Läst 9 februari 2017. 
  3. ^ [a b c d] ”World Economic Outlook database: April 2022” (på engelska). Internationella valutafonden. https://www.imf.org/en/Publications/WEO/weo-database/2022/April/weo-report?c=512,914,612,171,614,311,213,911,314,193,122,912,313,419,513,316,913,124,339,638,514,218,963,616,223,516,918,748,618,624,522,622,156,626,628,228,924,233,632,636,634,238,662,960,423,935,128,611,321,243,248,469,253,642,643,939,734,644,819,172,132,646,648,915,134,652,174,328,258,656,654,336,263,268,532,944,176,534,536,429,433,178,436,136,343,158,439,916,664,826,542,967,443,917,544,941,446,666,668,672,946,137,546,674,676,548,556,678,181,867,682,684,273,868,921,948,943,686,688,518,728,836,558,138,196,278,692,694,962,142,449,564,565,283,853,288,293,566,964,182,359,453,968,922,714,862,135,716,456,722,942,718,724,576,936,961,813,726,199,733,184,524,361,362,364,732,366,144,146,463,528,923,738,578,537,742,866,369,744,186,925,869,746,926,466,112,111,298,927,846,299,582,487,474,754,698,&s=PPPPC,&sy=2022&ey=2022&ssm=0&scsm=1&scc=0&ssd=1&ssc=0&sic=0&sort=country&ds=.&br=1. Läst 2 augusti 2022. 
  4. ^ ”Human Development Report 2021/2022” (på engelska) ( PDF). United Nations Development Programme. sid. 284-287. https://hdr.undp.org/system/files/documents/global-report-document/hdr2021-22pdf_1.pdf. Läst 3 december 2022. 
  5. ^ Carolyn Forche, "The Road to Reaction in El Salvador", The Nation, 14 juni 1980
  6. ^ *Dunkerley James: The Long War: Dictatorship and Revolution in El Salvador. London: Junction Books, 1982
  7. ^ Robert Armstrong &Janet Shenk: El Salvador. The face of revolution. South End Press 1999. ISBN 0-89608-137-0
  8. ^ Dunkerley James: The Long War: Dictatorship and Revolution in El Salvador. London: Junction Books, 1982
  9. ^ Liisa North, Bitter Grounds: Roots of Revolt in El Salvadorm. Toronto 1981
  10. ^ Amnesty International, Svenska sektionen: Tortyren på åttiotalet. 1984, Nybloms förlag. ISBN 91-85040-99-1
  11. ^ William Blum: CIA och USA:s verkliga utrikespolitik s. 300-312, Göteborg, Epsilon press, 1991 ISBN 91-7007-011-3
  12. ^ New York Times, 12 februari 1985, sid 1; 16 november 1987
  13. ^ The Guardian, 5 februari 1983;
  14. ^ New York Times, 30 mars 1984
  15. ^ San Francisco Chronicle,17 juli 1987
  16. ^ ”Skriv ut alla kapitel”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/nordamerika/el-salvador/skriv-ut-alla-kapitel/. Läst 23 september 2021. 
  17. ^ Alla Världens Länder 2000 Bonnier Lexikon
  18. ^ ”Diputados oficialistas aprueban el Bitcoin como moneda de curso legal, ¿en qué consiste?”. El Salvador. 8 juni 2021. https://www.elsalvador.com/noticias/nacional/oficialismo-aprobar-bitcoin-moneda-legal-el-salvador/846796/2021/. Läst 9 juni 2021. 
  19. ^ ”Nu har El Salvador köpt sina första bitcoin”. Ny Teknik/TT. https://www.nyteknik.se/digitalisering/nu-har-el-salvador-kopt-sina-forsta-bitcoin-7020227. Läst 23 september 2021. 
  20. ^ Dirección General de Estadística y Censos, El Salvador; Proyecciones de Población, Años 2005-2010 Arkiverad 10 juni 2008 hämtat från the Wayback Machine.
  21. ^ (artikel) Inter Press Service, May 27 2008; El Salvador: Violence imposes huge economic burden Arkiverad 28 maj 2008 hämtat från the Wayback Machine.